Fredagen den 26 oktober 2007

Nu står det klart för mig att vi i Svenljunga är så obegåvade att vi inte klarar av att mata in felrapporter direkt i datorn själva. I Borås finns till och med två maskiner för inmatning av vagnfel. Hos oss är datorn låst med dubbla hänglås och alla papper är inlåsta så att inga obehöriga (=chaufförer) med nyckel kan bläddra i dessa hemligheter. Vi skriver felrapporter på papper och hoppas att felen blir åtgärdade. Så långt har vi nått i den tekniska utvecklingen. Woow!

Sedan hamnade jag i någon slags nostalgichock och konstaterar att depåandan har fallit till minusgrader. En gång i tiden hade vi julbord ihop och lite annat trevligt - nu händer absolut ingenting. Hela den stämning som var för bara nått år sedan är som bortblåst. Trivselfaktorn verkar på många håll var nere på noll. Lagandan har fått sig en rejäl spark i baken....
Förr i tiden kunde man avlägga hembesök när man hade en stund över i Svenljunga - den tiden är förbi....Vi hade en hel del aktiviteter då som effektivt har avlivats...men sådan är tidsandan och när någon på HK blir över skall ha ju ha en reträttplats och så blir det som det blir.

Vecka 44 är det skollov i vår del av regionen och därmed utgår alla Z-turer....dessutom får vi tillbaka en timme natten mellan lördag och söndag...backa klockan vid 3-tiden till 2-tiden. Åter till VINTERTID.

Sedan har det visat sig att väderskydden på hållplatserna är utmärkta ställen att placera buntar med morgontidningar på till tidningsbuden. Det är skönt att dom kommer till användning

I övrigt är jag tydligen jävligt udda för jag är den enda ordinarie chaufför som körde min nattbuss - resten var timanställda i olika stadier av förfall. Slips är tydligen inget plagg som faller alla timanställda på läppen. Sedan har ju Tranemo-bussen numera två förare - en vaktar och en kör. Svenljunga måste spara så dom får nöja sig med den som kör. Nu på lördag och söndag är det enbart icke Svenljungaförare som kör. Jag har fått lite kommentarer kring detta från en del av våra fasta kunder - det är fler och fler chaufförer dom aldrig sett tidigare (med dålig lokalkännedom ibland).

Att vänta på bussen på en busstation är inte alltid riskfritt - speciellt inte sent på natten eller tidigt på morgonen. Då kan man plötslig bli nedslagen och sparkad på och då är man oerhört tacksam att tidningsbuden använder väderskydden till omlastningsplats för tidningar. Det var nämligen ett tidningsbud som hade civilkurage nog att avsluta misshandeln.

Som utbildad marknadsekonom (typ civilekonom) har jag insett att jag inte fattar kollektivtrafikekonomi på depånivå. Den verkar inte följa några normala och sunda ekonomiska regler. Om någon vill slå i mig att vi sparar en massa pengar på Svenljunga och Tranemo Depåer så kommer jag att undra. Jag har anledning att tro att slutnotan på sista omorganisationen gör att vårt minus ökade.

Våra välsolade kunder har lite egna varianter på hur man betalar. En äldre genteman åker på ett fritidskort - hur han nu fått tag i det. En annan lånar kompisens periodkort hoppar in i bussen och visar kortet för apparaten - väntar en halv minut - rusar av bussen - återlämnar kortet - rusar in i bussen igen (utan att visa kort en andra gång givetvis).

Åklagaren åtalar olycksbussens förare i Ransbo

Den chaufför som körde olycksbussen i Rasbo vid den svåra olyckan 27 februari åtalas för vållande till annans död i sex fall, vållade till kroppsskada i sex fall och vårdslöshet i trafik.

Strax före klockan sju på morgonen 27 februari kolliderade de två UL-bussarna på linje 811, nordost om Rasbo. Sex personer omkom och över 30 skadades eller chockades i en av de svåraste bussolyckorna i landet. 4 maj i år delgavs olycksbussens förare missstanke om vårdslöshet i trafik och vållande till annans död. Under utredningen av bussolyckan har flera saker kommit fram som pekar på att chauffören, en 22-årig kvinna, har orsakat olyckan genom oaktsamhet.
För det första har hon inte tillräckligt anpassat hastigheten till de trafikförhållanden som rådde. Det var snömodd och snöade. Flera passagerare har sagt att de kände att hon körde alltför fort och det fanns flera som upplevde färden vinglig och ryckig.

Från 1,2 kilometer från olyckan och fram till kollisionen visar bussens färdskrivare att chauffören hållit en hastighet mellan 85 och 93 kilometer i timmen, vilket polis och åklagare tycker var för högt i förhållande till väglaget. Till detta läggs att man anser att chauffören tog en onödig risk när hon samtidigt som hon var på väg att möta en annan UL-buss höll ut till vänster för en lastbil som stod parkerad i en ficka intill vägen. Det var ett medvetet risktagande, och de sidokrafter som det innebar att svänga ut åt vänster gjorde i kombination med att hon höll en så pass hög hastighet att hon tappade kontrollen och styrde över mittlinjen.
Det man inte nämner är vilka faktorer som fick den orutinerade föraren att pressa sig fram på detta sättet, men kommentarer runt olyckan pekar mot rätt snäva tidtabeller och då är det lätt för en ung tjej att vilja bevisa att jag fixar detta och jag kan minsann hålla tiderna. Kanske man skulle åtala den som gjort tidtabellen för hets mot förare eller nått liknande, typ framkallande av fara.

Däremot har inget framkommit som tyder på att den 43-årige man som körde den mötande bussen på väg mot Uppsala ska ha gjort något fel. Inte heller lastbilschauffören som stod lagligt parkerad i en parkeringsficka avsedd för ändamålet. Den åtalade busschauffören har i förhör sagt att hon har mycket svårt att minnas något av varken olyckan eller tiden strax innan. Hon säger sig ha förstått att hon kolliderat med en annan buss först när hon satt i ambulansen på väg till sjukhuset.

Fortfarande är marginalerna i en del tidtabeller så små att det blir stressigt för oss förare.

Två förare som kör för Swebus, önskar att tidtabellerna var mindre snålt tilltagna. De skulle även gärna se att fler passagerare använde säkerhetsbälte.
Vilka lärdomar går då att dra från bussolyckan? Vilka åtgärder borde vidtas? Till stor del handlade det här om en oerfaren ung chaufför. Det går inte att peka på någon avgörande insats som behöver sättas in, det som behövs är fortsatt säkerhetsarbete.

NTF, Nationalföreningen för Trafiksäkerhetens Främjande, håller med om att det inte går att dra särskilt stora växlar utifrån det enskilda fallet. Vad som krävs är bland annat en bättre trafikmiljö. Det ska vara högst 70 km/tim på oseparerade vägar, inte 90 km/tim. Väg 288 där olyckan inträffade är bara en av många 90-vägar där hastigheten borde sänkas. Det handlar också om att förbättra sidoområdena så att det inte finns stora stenar, träd med mera som fordonen riskerar att krocka med om de hamnar vid sidan av vägen.

Vid kontroller som NTF gjorde inom länstrafiken under 2006 körde bussarna för fort vid minst hälften av mättillfällena. Flera chaufförer uppgav att de gjorde tvingades gasa på eftersom tidtabellerna var för snålt tilltagna. Men NTF hittade inget som tydde på det, bussarna kom snarare fram för tidigt till ändhållplatserna. Det borde dom göra om chauffören skall ha en chans att se igenom bussen innan nästa omgång gods går ombord.

På Gamla Uppsala Buss är man inte emot hastighetssänkningar men betonar att det i så fall kostar pengar eftersom fler chaufförer och fler bussar måste sättas in.
En ung man som arbetspendlar med buss 811 som trafikerar olyckssträckan är kritisk till att bussarna ofta är så fulla att folk får stå i gångarna. Det kan vara farligt om en olycka inträffar. När jag ringt till KR Trafik som kör bussarna har de sagt åt mig att ta bilen i stället. Men varför sätter de inte in fler bussar? Ansvariga vid KR Trafik håller med om att det inte är önskvärt med stående passagerare. Men bussarna är besiktigade och typgodkända för att ha stående passagerare på vissa turer. Ibland kommer fler resenärer än väntat och vi kan inte få ut ytterligare en buss till Gimo på 30 minuter. Att ständigt ha fler bussar ute som ibland går halvtomma skulle bli väldigt dyrt. (Underförstått -- det är billigare om det stryker med lite människor då och då).

Åtalet mot chauffören innebär inga förändringar i säkerhetsrutinerna hos det bussbolag som trafikerar linje 811. Enligt företaget har dock egenkontrollen av förare utökats efter olyckan. Vi har numera en person på heltid som åker med våra bussar och bedömer förarnas körsätt. Tidigare utfördes den uppgiften på deltid. Om kontrollen resulterar i en anmärkning så får den aktuella föraren extra utbildning med inriktning på de inslag som brustit, enligt företaget. Det är betydligt bättre att ge särskild utbildning till den som behöver än till alla. Man är också tveksam till att höja åldern för att få köra buss i linjetrafik. I dag är gränsen 21 år för att få busskörkort. (Vill minnas att branschförbundet vill sänka till 18 år). All forskning pekar ju på att det är lättare att lära sig när man är ung. De säkerhetshöjande åtgärder man efterlyser handlar i stället om bättre vägar, exempelvis genom att hållplatser och parkeringsfickor är ordentligt avskilda från vägbanan. Och man kan fråga sig om det verkligen ska vara samma hastighetsgräns i alla väglag. Det finns elektroniska skyltar för att variera hastigheterna. [Att tänka själv är tydligen hel ur mode]. En depåchef i Uppsala, menar att erfarenhet är viktigast för den enskilde förarens förmåga att hantera besvärliga situationer. Men han konstaterar också att i offentligt finansierad kollektivtrafik landar det mesta i en pengafråga: Vem vill betala för att bussförare ska kunna öva några tusen mil innan de kommer ut i arbete.