Onsdagen den 16 maj 2007

Att tänka fritt

Att tänka fritt får alla - att tala fritt får ingen.
Tryckfrihet och Yttrandefrihet är båda värdefulla möjligheter men de är omgärdade av en rad restriktioner som ändå innebär att ordet fritt blir urholkat. Jag har inte tänkt att räkna upp alla dessa tabun för detta var bara en enkel betraktelse av begreppet fritt under ansvar. Det gäller att lära sig vad som är godtagbart fritt och vad som är icke godtagbart fritt.

Några akademiska uppsatser

Jag läste igenom några akademisk 10 poängsuppsats om bussföretag och servicenäringen. Bussföretaget hade som väntat problem med att personalen inte hade servicekänsla gentemot passagerarna och man trodde sig kunna lösa detta med personalutbildning. Man trodde där att man kan styra personalens värderingar. Företagets värderingar styrdes via policydokument som personalen hade att rätta sig efter. Personalens värderingar och kunskaper efterfrågades inte. Det luktade lite hjärntvättsteori.

Personalkostnader tittade man däremot mer än gärna på, liksom sjukskrivningar och annan korttidsfrånvaro i form av nyckeltal. Det var inte individerna som var intressanta - dom representerade enbart en kostnad, som måste hållas nere.

Timanställda användes även här med viss förtjusning och höjde knappast yrkets status.

På detta stora bussföretag trodde man att mindre bussföretag går bättre därför att mycket av arbetet görs på fritid och därför att personalen kör fram och städar bussarna på sin fritid. Ingen feflekterade över varför dom gör det. Detta med trivsel på jobbet fanns uppenbarligen inte i dessa ansvarigas föreställningsvärld.

Detta företaget körde stenhårt med social kontroll - något man känner igen från olika diktarurer.

Effektivitetsmålen hette personaltimmar, sjukfrånvaro och dieselförbrukning - jag tycker att jag känner igen detta. Det fanns säkert något med fordonsskador också i något avsnitt. Jovisst - man mätte finansiella och icke finansiella nyckeltal och konstaterade att lönsamheten i bussbranchen var dålig. Heavy Eco Driving hade införts och 50 % av besparingen gick direkt som bonus till chaufförerna. En av de värderingar man försökte inpränta i chaufförerna var ansvar, omdöme, hänsyn, att hålla kostnaderna nere och vara rädd om saker och fordon. Här trodde man på fullaste allvar att värderingar förankras genom instruktioner. Avkastningen låg dock på cirka 12 till 14 %.
Att man genom sin underbudpolitik själva har gjort branchen olönsam nämnde man inget om. Minnet är kort ibland.

Serviceyrket innebär att personal arbetar i nära samverkan med kunden. Om personalen på företaget är omotiverade leder detta ofelbart till att kunden får en sämre service och att företaget blir lidande. (Det skall f-n till att konstatera självklarheter i en akademisk 10 poängsuppsats). För att detta inte skall ske är det viktigt att motivera sin personal samt förbättra motivationen. (Man häpnar inför dessa självklarheter som dessvärre inte riktigt nått fram till vissa serviceföretag).

Både mitt företag som ändå har cirka 250 förare och det större bussföretaget här ovan har grovt missat den där biten med motiverad personal. Man tycks ännu år 2007 tro att det går att tvinga på personalen företagets värderingar med dekret. Man är så fast i sin ekonomistyrning att man helt missar målet. Samtidigt blir man förvånad över att små företag i branchen är hyggligt lönsamma och att personalen har så hög motivationsgrad att man jobbar "gratis".

Reagera inte på det Du läser och mejla mig absolut inte på.....
Brev till Bancoboy

15 dagar till HAN tar över och 31 dagar till sommartrafiken. Inga besked!