Måndagen den 21 maj 2007 - kvällsvecka

Yrkesetik sett ur manualens synvinkel

Busschaufförer har en mycket utsatt ställning. Hon eller han skall under stressade förhållanden leva upp till alla de regler och förordningar som styr trafiken och samtidigt vara trevlig mot passagerare och medtrafikanter. Glädjande nog verkar de flesta bussförarna att ta detta ansvar på ett bra sätt. De flesta försöker att hålla sig inom lagens råmärken och tycker att laglydighet är en viktig grund för att trafiken skall fungera och kunna ge trygghet i arbetet. Man tar kraftigt avstånd från grova trafikbrott som rattfylleri och smitning, men få skulle nog gå ed på att man alltid följer alla regler till punkt och pricka. Många kör lite för fort och visst brister man ibland i hänsyn när man stressade ser klockan ticka för snabbt. Böter och i värsta fall ett förlorat körkort känns säkert hemskt för alla, men för en bussförare innebär det rena katastrofen. Ett förlorat körkort innebär även ett förlorat levebröd.
En bussförare måste alltså alltid vara medveten om riskerna att inte följa trafikens regler. Jämför med lördag/söndags-inslagen på linje 100.

En busschaufför som tillbringar all arbetstid ute på vägarna får naturligtvis en rutin i trafiken som vanliga privatbilister sällan uppnår. En rutin som kan avgöra att en farlig situation inte slutar i den olycka man kanske kunde förvänta sig. En skicklig bussförare använder naturligtvis sin rutin för att hjälpa upp en knivig situation även om det är andra trafikanter som gjort fel och betett sig dumdristigt. Om bussföraren betraktar medtrafikanterna som en slags arbetskamrater så kan bussföraren kanske ta rollen som "handledaren" som ger av sin erfarenhet även när tålamodet prövas.

Många duktiga och trevliga bussförare har gett kollektivtrafiken ett gott anseende. Ett bra mål för hela kåren är att behålla detta anseende och fortsätta ha ett fint samarbete med övriga trafikanter. Våra fordon är dessutom märkta med ett firmamärke. Det innebär att när en av oss bryter mot yrkesetiken straffas vi alla.

Bussföraren har till stor del ett serviceyrke där kunden helst ska bli så nöjd att hon eller han kommer tillbaka. Bussföraren måste naturligtvis vara en skickliga förare som säkert kan framföra fordonet, men detta räcker inte. Hon eller han måste också vara trevliga mot kunderna, dvs passagerarna.

Att bemöta kunderna med vänlighet även i situationer när man själv möts av surhet och ilska är en styrka som lönar sig i längden. Alla har säkert egen erfarenhet av hur ett vänligt leende och ett trevligt bemötande har fått oss på bättre humör och kanske rentav förändrat resten av dagen.
Många bussförare upplever att klockan är det stora stressmomentet. Tidtabeller ska hållas, kunderna är stressade och det allmänna tempot högt uppskruvat. Trots detta måste vi kanske ställa oss denna typen av frågor:
Hinner jag verkligen inte att hjälpa den där gamla damen som förvirrat letar i väskan efter sitt busskort?
Hur många sekunder tar det egentligen för den gamle farbrodern att hitta en ledig plats att sätta sig på?
Hinner jag verkligen inte hjälpa den handikappade kvinnan in med hennes väskor?

Tiden har blivit ett viktigt försäljningsargument. Att utföra något på allt kortare tid är säljande. För bussföraren är det viktigt att detta krav inte blir för stort. Pressade tidtabeller får inte medföra att hastighetsgränser överskrids och arbetstidsregler sätts åt sidan. Varken bussförarens hälsa eller trafiksäkerheten mår väl av en sådan arbetssituation.

Att passageraren ska komma fram oskadat kan verka som en självklarhet, men verkligheten visar tyvärr att klagomålen är ganska många. Det är tänkt att företagen verkligen ser över sin verksamhet och begrepp som "nöjdare kunder, bättre effektivitet och högre lönsamhet" är viktiga när kvalitetsutvecklingen ska genomföras.

Undersökningar har visat att bussförare har betydligt bättre trafikkunskaper än genomsnittsbilisten. Dessutom har naturligtvis bussförare avsevärt mycket större erfarenhet av körning under skiftande trafik- och väderleksförhållanden. Det är därför inte underligt att busschaufförerna har kommit att betraktas som något av trafikanternas elitkår. En kår som många andra trafikanter ser upp till och vars trafikuppträdande de tar efter. Detta är givetvis något som förpliktar. Tänk på det alla 2:a-hand-förare.

Intressant lokal reklam - nog inget för Västtrafik (fast det borde vara det) - Veckans Ros, den största av alla rosor till killarna på Kjellgrens Buss som alltid ställer upp för oss.

En annan grej som i mina ögon klassas som bedrägeri är det som våra beslutsfattare håller på med nu. Först bygger man med skattemedel upp ett företag. Skattebetalarna i Sverige bygger alltså upp ett företag - när sedan företaget är uppbyggt och fungerar så säljer man det för dyra pengar till ........ skattebetalarna.

Först bygger vi upp en infrastuktur i detta landet med skattepengar och en hel del nödhjälparbete. Det tar sin lilla tid med till sist har vi både vägar, järnvägar, flygplatser och hamnar. För att då konsentrera på vägar så betalar bilisterna fantasisummor för bensin och diesel, i form av skattepålagor. Till och med de miljövänliga alternativen är skyhögt beskattade. Till detta kommer att själva bilen, bussen, mc:n, lastbilen mm är belastat med skatter. Trots alla dessa enorma skattepålagor har vi alltså inte råd att ens underhålla vår infrastruktur. Då föds idéer som att sno pensionspengarna till vägbyggen eller låta det privata näringslivet bygga och underhålla vägarna och få rätt att ta ut avgifter för att vi skall få köra på dom. Staten är verkligen mästare på att blåsa sin egen befolkning - det anmärkningsvärda är att om jag skulle göra exakt samma sak skulle dom låsa in mig och kasta bort nyckel. Politik är verkligen att göra det omöjliga och komma undan med det.

Reagera inte på det Du läser och mejla mig absolut inte på.....
Brev till Bancoboy

10 dagar till HAN tar över! Inga MBL-förhandlingar har ägt rum.

En Anonym kommentar säger att jag har ett gott självförtroende. Det är klart jag har. Hur skulle man annars klara sig i livet.

En annan Anonym skriver ungefär så här: Har iakttagit en förändring på bloggen. Sedan MrBanco skrivit om att vissa numera bojkottar bloggen, så har MrBanco fått fler kommentarer. Men ett kritiskt tänkande och ifrågasättande är bra. Vad säger att en chef är bättre lämpad att hitta ALLA de rätta lösningarna än en som inte sitter på de bestämmande stolarna. Det har visat sig under åren att mycket oriktiga beslut fattats. En dialog och tillvaratagande av synpunkter med och av medarbetare på olika positioner i företagen är nog att föredra. Vill understryka att detta är rent allmänt tänkt och inte specifikt för MrBancos arbetsgivare som jag inte känner till.
Att jag tog upp just detta ur kommentaren beror på att jag ville tacka för stödet samtidigt. För övrigt kan det ibland vara förlösande att byta till en arbetsgivare som uppskattar det Du gör.