Söndagen den 24 februari 2008

Så vitt jag förstår kommer olika typer av vägavgifter att bli nästa stora skatteintäkt i olika stater. Vad skall man göra när fordonsskatten går till löner på Vägverket, bensinskatten går till feta landshövdingelöner, dieselskatten går till att försörja några konsulter och trängselavgifterna till att betala av den dyra tekniska utrustningen. Jo man måste uppfinna nya inkomstkällor och strypa den privata konsumtionen. Det idealiska miljömålet är givetvis att alla som bor i städer och större tätorter cyklar och vi skapar en dramatisk minskning av våra utsläpp - som genererar utsläppsrätter som vi för dyra pengar kan sälja och sedan ge regeringsledamöterna en fet pension. Mellan tätorterna ska vi givetvis helst åka tåg eller i andra hand miljöbuss. Om vi vill envisas med att åka egen bil skall det vara så dyrt att vi helst avstår, om vi inte tillhör någon av förmånsgrupperna ovan.

Fusket med arbetstider inom transportsektorn förekommer tydligen också inom sjöfarten. Den rätt givna slutsatsen är att kung Mammon fortsätter att regera och att lagar och avtal är till för att kringgås. Dom övervakande myndigheterna är mycket förstående - både Vägverket och Sjöfartsverket.

Om man betraktar den lokala fackliga kvaliteten och att de valda fackliga ombudens främsta målsättning är att ta vara på sina personliga intressen och sedan på mycket goda grunder antar att samma anda gäller på alla nivåer så blir bilden rätt skrämmande och troligen rätt sann. Mina handgripliga erfarenheter av ombudsmän som spinger och gömmer sig när det blir allvar av - bekräftat bilden. Vi tar gärna emot Din avgift men vi ämnar inte sticka ut hakan för Din räkning.


Skall man sedan misstänka att samma anda råder bland de folkvalda på de olika nivåerna får man en annan verklighetsuppfattning och TV-serien Kungamordet indikerar att jag nog är på rätt spår och fd stadsminister G. Perssons agerande illustrerar tydligt att jag har rätt att hysa dessa misstankar. Nu skall detta inte bli någon politisk analys utan enbart en påminnelse om att man nog inte ska tro på nått som en fackpamp eller politiker säger - det är klokt att utgå ifrån att det är ett spel för galleriet och att verkligheten har en helt annan agenda.