Tisdagen den 8 januari 2008

Först vill jag veta vem som kom på de nya priserna på resor - han/hon skall ha sparken! Sedan undrar jag varför inte Borås Tidning inte skrivit en låååång artikel om prishöjningarna den 5 januari. Har inget sett i GP heller & Västtrafik tiger som muren och hånar sina resenärer.

Jag hoppas att vårat kontor får upp några 100 kilo växelmynt för nu blir det omsättning på alla mynt från 50 öre och uppåt....

Det var vid 18-tiden på lördagen som beslutet togs att ställa in bussarna. Underkylt regn gjorde väglaget så halt att inte ens bilar med dubbdäck tog sig fram. Man ska naturligtvis inte köra runt med folk i bussarna när det är så halt.
I varenda veckobrev har det dessutom predikats om att det är föraren som avgör om det går att köra eller ej!
Trots alla varningar från SMHI gjordes ingen egentlig halkbekämpning enligt BT. På länsväg 156 var det rätt halt men inte hopplöst att köra så jag drog iväg på mina dubbdäck. Jag kom lyckligt fram till Fritsla, med den fördelen att jag hade få, för att säga inga medtrafikanter.

Inställda bussar innebär att passagerare fick stå och frysa i väntan på en buss som aldrig kommer. Sådant drabbar alltid passagerarna hårt, men man gick ut med all information man kunde via Västtrafiks hemsida och via media, men det är hopplöst att informera enskilda passagerare som står och väntar i ett väderskydd. Det är inte första gången vädrets makter ställer till det för chaufförer och passagerare i kollektivtrafiken. I mars förra året stängdes trafiken av i Sandhult på vägen mot Bredared efter att tre incidenter inträffat på några veckor på grund av halka. Bussarna får problem när det blir halt och vägarna inte plogas eller sandas. Företaget hävdar att man inte kan använda dubbdäck på så tunga fordon som bussar för då skulle det inte finnas något kvar av våra gator och vägar. Rätt eller fel (se längre ner) så finns alternativ i form av dubbfria vinterdäck, men det nämns inte. Så varje höst byter man till nya däck som fungerar som vinterdäck under förutsättning att väghållarna sköter sin del av avtalet.

Lördagens halkstopp i busstrafiken kan upprepas om det vill sig illa eftersom saltning av vägar och gator i Borås är ransonerad till max 150 ton per år. En intressant uppgift som visar upp en ny syn på människors hälsa. Den halkbekämpningstrategi som staden beslutat sig för innebär att viktiga in och utfartsstråk samt betydelsefulla stråk för kollektivtrafiken ska prioriteras. Nu blev det så halt att busstrafiken stoppades av rena säkerhetsskäl. Och det är här det "roliga" börjar för i och med att man stoppade kollektivtrafiken sattes strålkastarljuset på väghållaren, i detta fallet servicekontoret, som av lätt insedda skäl tyckte att trafikstoppet var löjligt. Det var ju enbart kollektivtrafiken som hade problem......????? En sådan snabb halka kanske gissningsvis möjligen händer vart femte år enligt servicekontoret. Lite märkligt var det dock att halkbekämparna hade problem med halkan, eller var det bara tryckfelsnisse.
Nu är det faktiskt så att DET ÄR DU SOM FÖRARE SOM AVGÖR OM DET ÄR FÖR HALT ATT KÖRA men du kan ju alltid kontakta TFL för beslutsstöd. Undrar hur många veckobrev den texten har stått i.

I vårt samhälle ställer vi höga krav på att kunna förflytta oss mellan två punkter på ett snabbt och säkert sätt. Kraven på framkomlighet är lika stort på vintern som på sommaren och aktuellt väglag verkar vara totalt ointressant. En av väghållarnas största uppgifter är därför att bekämpa halkan under vinterperioden. När jag var liten parvel sandade man vägarna. Senare började man blanda salt i sanden för att förhindra att sanden. Genom detta märkte man att rent salt var mera effektivt. Dessutom slapp man sopa upp sanden från vägarna på våren. Ungefär samtidigt började dubbade vinterdäck att användas i allt större omfattning. Dubbdäck har goda friktionsegenskaper på packad snö och is. Dubbarna ruggar också upp ytan så att odubbade däck får bättre fäste. På vägar som halkbekämpats med tömedel, river dubbarna istället upp vägytan vilket ger upphov till smutsiga och slaskiga vägar.

Vintervägsaltet består till cirka 98% av vanligt koksalt. Resterande 2% är till största delen vatten och gips. I saltet finns också två hundradels procent kaliumferrocyanid. Vägverket sprider årligen ut ungefär 300.000 ton och kommunerna omkring 100.000 ton salt per år på de svenska vägarna. Varje ton vägsalt innehåller 200 gram kaliumferrocyanid, vilket innebär att totalt upp till 80.000 kg cyanid sprids på de svenska vägarna varje år. Vägsaltet påverkar naturen och vårt grundvatten.
Saltningen innebär en temperaturchock för vägbanan, eftersom temperaturen inom någon minut kan sjunka från 0-6 till 21-26 minusgrader. Vägslitaget beror huvudsakligen på att saltet inklusive tillsatsämnen förstör asfaltens bindemedel och att temperatursvängningarna spränger sönder vägbanan. Enligt en undersökning är endast 5% av vägslitaget orsakat av dubbar, resten beror på vägsaltning. Så där rök visst argumentet att dubbdäck på bussar skulle göra våra vägar ofarbara.
Det lär finnas alternativ till saltet. Ett sådant kallas CMA. CMA sägs vara skonsamt och förstör inte betong, är inte korrosivt och skadar inte växter och djur. CMA har tillverkats under flera decennier för halkbekämpningsändamål. Medlet tillverkas i flytande form av kalksten och ättiksyra.