Lördagen den 04 augusti 2007

---Imorgon är en ny dag---

En av mina bröder fyller år idag....GRATTIS!

Att många för att inte säga de flesta bussförare har kommit in i yrket via någon typ av bristyrkesutbildning och inte för att dom har fallenhet för denna typ av arbete. De betyder också att de flesta bussförare i grunden har en helt annan yrkesutbildning. Att behovet av förare inom kollektivtrafiken ökar kanske är sant, men att det skulle uppstå brist är inte sant. Orsaken till detta är att det har samhället inte råd med. Skulle en verklig brist uppstå skulle lönerna stiga brant för att dra till sig fler förare och det kommer aldrig att ske. Då är det billigare att snabbutbilda alla typer av arbetslösa och bokstavligen ge dem ett busskort. Den grundtanken har för övrigt framförts av representanter för THM ett antal gånger, fast då prydligt inlindat i vackra fraser. Utbilda alla ungdomar som inte klarar normal gymnasieutbildning till bussförare. Samma grundtanke finns i Skånemodellen, även där förpackat i tjusiga fraser. Inget nytt alltså.

Visst låter det mycket tjusigt med certifiering och andra positiva nyckelord som höja statusen, kravprofil, serviceyrke med glamor etc, när man ändå är styrda av en bister ekonomisk verklighet med anbudsgivning. Vi har faktiskt haft dessa certifieringar ett tag nu och jag undrar hur många som med handen på hjärtat ärligt kan säga att den inneburit en avgörande skillnad som mig som chaufför. Så det mesta av honnörsorden kommer att förbli just vackra ord utan mening eftersom denna typ av arbete alltid kommer att handla om en slags skiftarbete med mycket obekväma arbetstider. Lägg dessutom till utökad nattrafik, dåliga förarmiljöer (eftersom en buss måste vara så billig som möjligt), stress i arbetet (eftersom en förare av rent ekonomiska skäl måste hinna köra så många varv som möjligt under ett arbetspass), delade arbetspass med upp till 13,5 timmars reell arbetsdag utan motsvarande ekonomisk kompensation. Till detta kommer att rånrisken ständigt ökar allt eftersom andra rånobjekt skyddar sig bättre och bättre. En ensam bussförare i en landsvägsbuss eller i en lågtrafikerad förort är ju ingen match att klubba ner. Kravet på så kallade låggolvsbussar kommer samtidigt att snabba på förbrukningen av förare, speciellt i städerna. Komprimerade ryggrader och andra typer av stöt- och förslitningsskador kommer rätt snart att sätta sina avtryck i yrkets attraktionskraft.

Man kan alltid undra vad det är för typ av personer som trafikbolagen önskar sig. Mänskliga robotar kanske. När jag en gång i tiden startade i detta yrke handlade det om en rejäl internutbildning med linjetaxesystem, kundservice, kunskap om viktiga turistmål och mycket annat du skulle t ex kunna den ort Du trafikerade med gatunamn, restauranter, banker, offentliga inrättningar etc. Det handlade ibland om upp till sex månader innan man ansågs mogen. Jag utbildades också på olika busstyper eftersom det gällde att hitta rätt även om man var "blind". Kom det ut en ny busstyp - som då ledbussarna kom, så skulle alla genomgå utbildning på den nya busstypen innan man fick köra den. Nu kommer det ut en ny busstyp och man får sätta sig ner och snabbt gissa var de olika reglagen sitter och har man tur hittar man en handbok från tillverkaren eller någon typ av lathund. Förare tipsar varandra allteftersom man hittar "nya" knappar. Det kallar jag inte utbildning på nya fordonstyper. Jag har arbeta inom andra yrkesområden där man också använt sig av certifiering som ett sätt att blända kunderna med vackra certifikat - gärna väl syndligt placerade i lokalen - och allt är bara bländverk för att sälja mer och saknade en verklig kunskapshöjning. I de flesta fall var det bara en skriftlig bekräftelse på kunskaper som alla redan besatt för att överhuvudtaget klara av jobbet. Men det såg mycket imponerande ut för en okritisk besökare.

---Gjort bra idag!---

Varit ute i skogen och plockat svamp med hustrun....Lugnt och försiktigt...

Reagera på det Du läser och mejla mig på.....
Brev till Bancoboy
eller skriv en kommentar. Jag undviker att kommentera kommentarer eftersom bloggen i sig inte skall bli en dialog mellan mig och de som kommenterar dess innehåll. Skriver någon ett mail så kan det vara en annan sak.