Bussen glider genom den ljusa tysta morgonen. Den hade just haft samtrafik med en annan linje och passerat den nedlagda affären och tagit till vänster efter bron. Nästan ljudlöst rullar den ut på den slingriga hållplatslösa vägen - vägen som ledde till den stora stora sjön. I radion pratar alla om det där hemska som hänt i Stockholm och hur synd det är om alla dessa stackars människor som inte kan ta bussen dit dom ska. Det är knappast bussförarna man sympatiserar med i radio, TV och tidningar - nej det är dom som drabbas det är synd om, så ur popularitetssynpunkt vinner inte förarna på stejken. Fast det var tur att Kommunal valde Stockholm att stejka i - hade det varit i Skåne eller i Göteborg hade riksmedia, radio och TV aldrig noterat det. Så ser verkligheten ut. Det skulle visst bli färre lokalradiostationer.
Medan radion mal sitt budskap och bussen stannar till så snart det står någon vid vägkanten och vinkar funderar föraren vidare på hur det är ställt med högskattelandet Sverige. För i rikets andra stad sitter några industrigubbar och tycker att västsvensken ska betala motorvägsavgift på vägar han redan betalt via en mängd fordonsrelaterade skatter. Det är nämligen så att det enda sättet att få fram pengar att bygga vägar för är via avgifter utanför skattesystemet. Så först skall västsvensken betala en avsevärd mängd skatter och avgifter som alla är kopplade till fordon och sedan skall eventuellt tyngre transporter betala extra avgifter som västsvensken till syvende och sist också får betala i form av högre priser.
Bussen rullar vidare på slingriga vägar genom det fagra morgondisiga landskapet och gör en u-sväng vid den gamla handelsboden..nu skall färden följa flodens dalgång till den större orten. Attans också, med de nya digitala färdskrivarkorten får man alltså betala för att jobba. Vägverket påpekar att dom är personliga vilket innebär att man ska betala dom med egna skattade pengar för att få fortsätta att jobba och märk väl utan lönekompensation för den extra behörigheten. Gamla Sverige i ett nötskal tänker föraren och växlar ner inför uppförsbacken. Inga kanotister ute så här tidigt, men dessto fler grävlingar som han undviker att köra på. Se där är familjen And med ungar på väg ner till vattnet. Det är bara att stanna till och släppa fram dom. Bussen rullar lugnt vidare och de flesta passagerare sover. Föraren funderar vidare och slår fast att hos vissa bussföretag får man hålla sig med växelkassa ur egen ficka och hos andra står företaget för växelkassan. Till sist är man framme i centralorten och en del passagerare ilar yrvaket vidare till nästa buss medan andra är framme.
Då har bussen plockat upp passagerare vid skogsvägar, mjölkbord, nedlagda affärer och faktiskt en och annan hållplats. För föraren återstår att fortsätta att kika på höstens och vinterns tjänster och försöka göra dom så drägliga som möjligt - jo det har ett visst samband med det strejken handlar om. Fast nog har det också hörts röster som tycker att strejken är löjlig och att det är bättre att dom som inte är nöjda byter jobb. Det är också ett sätt att betrakta verkligheten
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar