Så var det klart då - det som vi förr gjorde i smyg gör vi mindre i smyg nu. Jag pratar om att spionera på sina egna medborgare så klart. Vad gör vi då i data världen? Vi får börja lära om - kryptera all e-post, tunn la alla data förbindelser och krångla till det i allmänhet. Hur man skall göra med SMS & MM återstår att se. Man kanske skall baka in alla hemska ord och helt enkelt överlasta systemet.
I ett gammalt gulnat papper har hans fader skrivit: Han föddes i februari 18xx. Det var det första livstecknet från den parveln. Han kom till på gården X, i en liten stuga på rum och kök. Köket var ungefär 4x4 meter och en stor del upptogs av en murad bakugn, där tunnbröd och matbröd bakades. Då och då kom traktens fruar och bakade gemensamt i denna ugn, som först värmdes upp med björkved, och när den murade spisen var riktigt het, så krafsades aska och kol ut, och bottnen torkades riktigt ren. Sedan lades flera jästa brödkakor direkt på den heta bottnen - med en lång brödspade. Så stängdes luckan och snart var baket färdigt. Det fanns även en vanlig järnspis framför bakugnen, där all maten lagades. De var de enda värmekällorna i huset. I kammaren, som var finrummet, minns han inte någon kakelugn. Det rummet, som var cirka 3x4 meter fick barnen inte gå in i annat än när det kom främmande, eller på helger, t.ex. julen. Brodern, som var några år äldre, fick sköta om honom bäst han kunde. Man bodde alla i köket. Det var sällan han lekte med andra barn förutom med kusinerna, som bodde i huset bredvid.
Strax innan han fyllde 7 år började han småskolan. Det var den 10 januari 19xx. Skolan låg i en backsluttningen nedanför värdshuset, och nedanför låg den gamla källan, där man kunde pumpa upp gott vatten. Då inga pengar i hushållet fanns måste hans mor gå till fattigvården för att få hjälp. Högsta beloppet var 10 kr per månad för hustru och 3 barn och dom var tre barn. Hans mamma fick hanka sej fram bäst hon kunde. De hade några höns, så de kunde sälja lite ägg ibland. Det blev så dåligt med maten hemma så genom skolan fick de gå till kokhuset, någon slags barnbespisning för de allra fattigaste barnen i skolan. Där fick de en tallrik soppa med hårt bröd varje skoldag. Några nya kläder var inte att tänka på. Men till jul fick han genom fattigvården en kostym av grå vadmal, i den syntes att man var fattig. Men svårigheterna var inte slut. På det enkla gamla huset, gården X, där han bodde, fanns en mindre inteckning, och eftersom inga pengar fanns, och hans mor inte hade någon inkomst, så kunde inte räntan på lånet betalas. Efter en tid kom meddelande från banken: Endera betalar ni räntan och amorteringen omgående, eller också säljer vi huset och ni får flytta. Inga pengar fanns så huset gick på exekutiv auktion, och han stod utan hem. I det läget fanns det bara ett alternativ, de två pojkarna måste bli intagna på fattighuset, hans mor och hans lillasyster, som bara var 2 år, fick börja tjäna som piga.
Jämfört med den tiden då min farfar och hans syskon växte upp har vi det förbannat bra idag....Så här i midsommartid kan det vara bra att påminna om flydda tider när allt är så puttinuttit och går i bonderomantikens tecken. Allt som glimmar är inte herrgårdar och guld.
Inlägg
1 kommentar:
För att läsa mer om kryptering se http://kryptera.se
Skicka en kommentar