Tisdagen den 6 maj 2008

Ryggen är en kroppsdel man gör klokt i att vara rädd om....

Vi som är yrkesförare har en märklig förmåga att inte alltid vara så rädd om våra ryggar som vi borde vara och speciellt inte i unga år då allt bara är rock'n'roll och man är stålmannen. Då kan det vara bra att veta att ont i ryggen är vår näst vanligaste sjukdom, bara förkylning är värre. Bara ett sådant faktum borde skicka ut varningssignaler. 90 % av alla ryggbesvär går över på cirka tre månader - och vem har råd att vara sjukskriven i tre månader? Inte grinpitten MrBanco i alla fall. Ländryggsbesvär är definitivt värst.
Som yrkeschaffis sitter vi en stor del av dagen. Tyvärr sitter vi i stolar som inte alltid är så justerbara som dom än gång var. Företaget anser sig dessvärre inte ha råd att hålla dom i skick och då är det bättre att ta lite sjukskrivningar då och då, fast den ekonomiska modellen är överkurs för en gammal marknadsekonom som den sure MrBanco. Det långvariga sittandet, alla trevliga ojämnheter i vägbanan, som exempelvis farthinder, skapar en ensidig belastning på kotpelaren/ryggraden. Med anledning av detta borde ett körpass vara maximalt två (2) timmar och inte 4,5 eller som hos oss 5 timmar. Sedan är det naturligtvis så att det första "ryggskottet" läker snabbare än återfallen.
Det lär finnas fyra huvudgrupper: Rygginsufficiens, Lumbago, Lumbago ischias och Rhizopathi och ingen av dessa varianter är precis någon höjdare. Vad skall man då se upp med? En klassiker är att man böjer sig framåt och samtidigt vrider sig. Det är något vi yrkesförare gör flera gånger om dagen utan att tänka oss för. Ett exempel från 'vår' del av yrkeskåren är vid insläpp av passagerare. Du gör det när Du försöker justera den där eländiga stolen.
Jag vågar väl inte ens nämna hur det ser ut när vi skall lasta och lossa bussgods. Vilken jubelåsna kom på att göra lastluckorna på det viset? Han visste inget om ergonomi det är säkert.

När ryggraden komprimeras så kommer också nervtrådar i kläm och då jäklar i min lilla låda gör det ont. Tro mig.... I våra moderna bussar har någon "smart" konstruktör fått för sig att vänsterbenet inte behövs och då får det med andra ord mindre utnyttjandegrad än vänsterbenet. Behöver nog inte utveckla den tankebanan ytterligare eller hur?
Att hantera ratten brukar kallas statiskt arbete och det är något som vi människor inte är konstruerade för att syssla med. Vi är jägare i botten. Statiskt muskelarbete innebär att den nyttiga pumpeffekten, som ökar blodflödet och skapar syresättning, näringstillförsel och soptömning helt uteblir. Inget käk och bara sopor.

Då återkommer surkarten MrBanco till vikten av individuellt inställbara förarstolar. En uppfattning som vagnkommitté och företag tyvärr inte delar om man ser på det praktiska resultatet - snacka går ju men snacka så det gå är något helt annat. Rygg, nacke och axlar behöver vila och återhämtning och med en dålig stol förkortar man belastningstiden. Kunde vi rent teoretiskt ligga på rygg och jobba (så vitt MrBanco vet är det få arbetsgrupper som har den förmånen) skulle belastningen på rygg och axlar/nacke vara som minst. Störst är belastningen när vi sitter. Då är det viktigt att kunna avlasta så mycket det bara går med en bra stol. Ett bra svankstöd minskar belastningen på ländryggen, men i de stolar som vi har kan man inte ens tala om svankstöd....än mindre ett bra sådant. Reglerbart ryggstöd skall vara standard och man skall inte behöva vara Hulken för att kunna reglera det. Ett justerbart nackstöd är viktigt - jasså säger man det kommenterar grinskallen MrBanco torrt och när blir dom standard i linjetrafikbussar då? MrBanco menar den typen som inte är dekoration.

En annan detalj som vi som kör buss yrkesmässigt måste tänka på är att variera rattgreppet ofta och utnyttja korta stillestånd till isometrisk träning. Sedan återkommer MrBanco, supersnällspiken, till hur viktigt det är att gå ur bussen och sträcka på sig ungefär varannan timma. Sedan ett annat viktigt tips för oss som kör bussgods - dra och skjut godset, ge katten i att lyfta det. Så återkommer MrBanco till vådan av dåliga vägar. Vår friska kropp innehåller alldeles fantastiska dämpanordningar som är konstruerade för att vi som jägare skall kunna springande jaga ett villebråd. Konstruktionen är inte gjord för upprepade vibrationer i hastigheter över cirka 12 km/tim. I praktiken innebär detta att om man är rädd om sin rygg tar man det djävligt lugnt på gropiga och guppiga vägar. Med andra ord - det gäller DIG eller tidtabellen och jag satsar alltid på MIG och ALDRIG på tidtabellen.

Lycka till!

Buzznet : Kör inte för hårt med ryggen