Vår förare undrar, med anledning av bilindustrins kris, hur mycket vettiga och användbara idéer som oljeindustrin stoppat i papperskorgen under - säg de sista 50 åren. Inte för att vår förare tror att man kommer att ta fram några sådana idéer nu, men en av bilindustrins största kvarnstenar har varit & är just petroleumbranschen som framgångsrikt blockerat alla försök till utveckling. Nu kommer resultatet som ett brev på posten, men också en jättechans att skapa något nytt och bättre.
Vad är en bil värd, som är jätteekologisk men, som inte kan tankas någonstans? Alltså är bilindustrin beroende av bensinstationer och dom tillhandahåller bara bensin & diesel. Fast dom på landsbygden läggs ner och tillhandahåller sålunda ingenting. Här ligger en enorm utmaning och möjlighet till att starta på nytt och samtidigt kasta ut gamla fördomar. Det vore med andra ord fel att fortsätta att bygga gårdagens bilar för morgondagens köpare. Kasta ut oljemagnaterna och skapa ekologiska fordon med morgondagens teknik redan idag. Vår förhoppningsfulla förare är övertygad om att det finns massor av ingenjörer och andra snillen som redan sitter på användbara lösningar. NU är det hög tid att släppa fram dom.
Idag fick vår trevliga & jättetrevliga förare den buss han förtjänade - helt i enlighet med en kollegas uttalande. En iskall, utkyld, låggolvare där till och med stolvärmen var kaputt (jaja det finns en felanmälan på bussen). Så nu har begreppet utfrusen fått ett ansikte kan man säga och imorgon är det vår förare som tar med sig vargskinnspälsen. Skall fasen inte frysa en dag till och man skapar ingen värme genom att sitta stilla på en iskall förarstol, bara blåskatarr och ryggbesvär.
Nu är bussförare som bekant ett utsatt släkte. En stressig iskall arbetsmiljö ger effekter på hälsan. Arbetsgivarna säger att de inte har råd med kraven på bara 13 timmars arbetsdag. Men hur länge orkar man med sådan arbetsmiljö. Och vad betyder det för säkerheten? Det vill forskare i Göteborg försöka utforska och skall via olika studier fastställa hur sömnbrist och sömnstörningar påverkar buss- och spårvagnsförare. Knappast en undersökning beställd av arbetsgivarna. Många är de förarna som vittnat om vad långa arbetsdagar betyder för deras liv. Många säger upp sig från fasta jobb för att få mera makt över sin arbetstid. Men timanställningar är otrygga, när det blir ont om jobb blir det också sämre lön. Arbetsgivarna svarar med att vilja sänka körkortsåldern och kampen fortsätter. Bussförare behöver sova lika länge som andra människor. Deras stressiga miljö som ger hjärtproblem kanske till och med gör att de behöver mer vila än andra yrken. En nöjd, lugn och utvilad förare är mer till nytta på jobbet än en trött och grinig och stressad sådan. För att inte tala om hur viktig det är för säkerheten. Den som transportera levande gods på gator och vägar ska självklart ha anständiga arbetsvillkor kan man tycka. Kollektivtrafik är ett samhällsuppdrag och de anställda skall inte behöva användas som varor som säljs ut till reapris. Men det är precis det som hela upphandlingssystemet går ut på!
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar