Det är tyvärr så att inte ens yrkesförare har fattat begreppet kö och avstängd väg vid sprängning. Kan man kila före då ska man kila före. Det är bara idioter som snällt köar och väntar.
-Så här på en söndag vill jag absolut inte konstra till saker och ting. Jag vill bara klargöra ett samband. Ett samband sett ut Min synvinkel. Självklart delar inte alla mitt synsätt och det hade nog i sig varit rätt märkligt.
- Just nu talar Du nog mest i gåtor...
- Vi kan börja tanketråden så här...> Från jordbrukssamhälle gick vi till industrisamhälle. Industriarbetarna hade en sammanhållen arbetstid, samma sak kom att gälla administrativ personal och butiksanställda. I början var arbetstiden med våra mått mätt otroligt lång. Så småningom förenade sig arbetarna och skapade fackföreningar och man började förhandla med arbetsgivarna som två jämnstarka parter.
- Okey vi börjar ana en föreläsning om fackföreningarnas tidiga historia.
- Lite så... Då minns Du nog också begreppet svartfötter eller strejbrytare och att arbetsgivarna faktiskt ställde den svenska armen mot landets arbetskraft. Den arme vars syfte var att försvara Sverige skulle nu plötsligt försvara arbetsgivarnas rätt att förslava sin arbetskraft.
- Jaja.. jag försöker hänga med här. Jag vet att det tecknades olika kollektivavtal genom åren som bland annat reglerade arbetstider och strejkrätt och en hel rad andra regler för hur markanden för arbetskraftförsäljning skulle få ske.
- Exakt. Men det har sedan skett nätt rätt märkligt på den svenska arbetsmarknaden. Arbetsgivarna arbetar stenhårt på att kringgå det regelverk som skapat ordning i kaoset. Arbetstiden är inte längre sammanhängande i vår bransch t ex och fackföreningarna har eller vill inte lösa det lilla problemet. Och trots de delade tjänsterna erbjuds inte arbetaren till exempel ett vilorum eller ens en toalett i vissa fall. Den klassiska 8 timmars arbetsdag har plötsligt upphört att existera. Jag vill till och med minnas att man ville minska till 6 timmars arbetsdag. Nu har vi istället minskat från 16 timmar till 13,5 som nu är nere i 13 timmars arbetsdag. Snacka om att gå baklänges.
- Aha. Så när Busslink ville att deras "kontorspersonal" skulle dela deras chaufförers öde och få delade tjänster hände det nått.
- Tror fan att det hände nått. Jag tvivlar starkt på att den "administrativa" personal som byter sida från BLAB till Veolia vill ha delade tjänster hos sin nya arbetsgivare.
- Nej det har jag också svårt att tro, men vad jag förstått har dom nog varit frikostiga med mindre smickrande omdömen om sina kollegor och om förarkåren.
- Jojo där det finns lik finns det gamar! Så jag hävdar att om Du funderar på att bli bussförare är det nog rätt klokt att radera ut den där romantiska bilden av yrket och bland annat inse att Du när som helst helt godtyckligt kan bli bortsorterad. Begrepp som anställningstrygghet är som bortsopade.
- Och de intermitent anställda eller timanställda som man ofta väljer att kalla don är vår tids svartfötter helt enkelt.
- Jo - timanställda inom vår bransch är väl detsamma som personaluthyrningsföretagens personal till kontor och industri. Ett effektivt sätt att se till att plocka bort känslan av att ditt jobb är säkert. I vilken sekund som helst kan Du bli utbytt mot en inhyrd person.
- Precis och detta gäller rätt så många nivåer inom arbetslivet idag. Det är därför jag med en dåres envishet hävdar att ungdomar skall skaffa sig en solid utbildning och söka sig ett riktigt jobb och glömma bort slavjobb som bussförare. En föga uppskattad arbetsgrupp som inte ens har vett att hålla ihop sinsemellan. De få gånger som man lägger märke till deras blotta existens är när dom är kollektivt frånvarande och det är ytterst sällsynt.
- Nu har ju vi inte varit utsatta för det fenomenet på länge, men inom en del trafikföretag skall man med jämna mellanrum söka om sin egen tjänst eller ta chansen att byta till en annan typ av tjänst. I konkurrens med sina arbetskamrater/kollegor.
- Men vi har väl ännu inte berört en annan rätt negativ sida av förarjobbet. Arbetsgivarens kontrollbehov och misstänksamhet. Företaget utgår per automatik från att den anställde är en lögnaktig knarkande och supande individ som ständigt snor kakor ur kakburken och det är rätt svårt att bygga förtroenden under sådana villkor.
- Begrepp som ömsesidigt förtroende, tillit och vänskap är som bortblåsta. Istället har vi begåvats med överlägsna och arroganta mellanchefer som anser sig vara förmer än de förare dom är satta att ge service åt. Nej dom små Gudarna vill hellre håna och styra de förvirrade fåren (fårskallarna).
- Dom skulle alltså fungera som förarnas tjänare men det är precis tvärt om alltså! Och var tog facket vägen i denna förvandling?
- Det undrar jag också. Kollektivavtal åsidosätts och kringgås. Vi kan ta en så enkel sak som tillgång till WC och en simpel rastregel. När man läser avtalet som gällde 2005 till 2008 hittade Du under § 3 (moment 1) särskilda regler om förläggning av paus vid linjetrafik. Där stod bland mycket annat att "Pauser ska vara schemalagda och normalt förläggas till plats med tillgång till toalett". Med hjälp av det lilla ordet normalt förlades väldigt många uppehåll till platser utan tillgång till toalett. Knappast en förbättring av arbetsvillkoren. I det nya avtalet för 2008 - 2010 fanns dessa regler inte ens med längre, och det säger väl en del. Man har kastat in det lite sådär i en bilaga 7 som särskilda bestämmelser för förare i ny trafik???
- Jag såg att villkoren för verkstadspersonalen som skall ta hand om bussarna och förarna som skall köra dom verkligen inte var lika. Så även om man arbetar inom samma huvudområde så råder stora skillnader i villkoren till nackdel för den yrkesgrupp som trafikföretagen logiskt sätt borde värna mest om - förarna. I praktiken är det den grupp man bryr sig minst om och är mest beroende av. En märklig paradox.
- Som jag fattat det har man väl också trixat med LAS-reglerna med fackets goda minne. Det finns all anledning att ifrågasätta om det ens finns nån fungerande fackförening inom denna bransch - nått som är värt namnet och som tar tillvara medlemmarnas villkor och inte bara sina egna.
- Verkligen! Det förekommer också ett överdrivet användande av "flexibel personal" på sina håll.
- Så vi går tillbaka till vår ursprungliga slutsats alltså: Skaffa Er en riktig utbildning och ett riktigt jobb för efter 1985 gick botten ur yrket och sedan dess har yrkets status helt försvunnit
-Så här på en söndag vill jag absolut inte konstra till saker och ting. Jag vill bara klargöra ett samband. Ett samband sett ut Min synvinkel. Självklart delar inte alla mitt synsätt och det hade nog i sig varit rätt märkligt.
- Just nu talar Du nog mest i gåtor...
- Vi kan börja tanketråden så här...> Från jordbrukssamhälle gick vi till industrisamhälle. Industriarbetarna hade en sammanhållen arbetstid, samma sak kom att gälla administrativ personal och butiksanställda. I början var arbetstiden med våra mått mätt otroligt lång. Så småningom förenade sig arbetarna och skapade fackföreningar och man började förhandla med arbetsgivarna som två jämnstarka parter.
- Okey vi börjar ana en föreläsning om fackföreningarnas tidiga historia.
- Lite så... Då minns Du nog också begreppet svartfötter eller strejbrytare och att arbetsgivarna faktiskt ställde den svenska armen mot landets arbetskraft. Den arme vars syfte var att försvara Sverige skulle nu plötsligt försvara arbetsgivarnas rätt att förslava sin arbetskraft.
- Jaja.. jag försöker hänga med här. Jag vet att det tecknades olika kollektivavtal genom åren som bland annat reglerade arbetstider och strejkrätt och en hel rad andra regler för hur markanden för arbetskraftförsäljning skulle få ske.
- Exakt. Men det har sedan skett nätt rätt märkligt på den svenska arbetsmarknaden. Arbetsgivarna arbetar stenhårt på att kringgå det regelverk som skapat ordning i kaoset. Arbetstiden är inte längre sammanhängande i vår bransch t ex och fackföreningarna har eller vill inte lösa det lilla problemet. Och trots de delade tjänsterna erbjuds inte arbetaren till exempel ett vilorum eller ens en toalett i vissa fall. Den klassiska 8 timmars arbetsdag har plötsligt upphört att existera. Jag vill till och med minnas att man ville minska till 6 timmars arbetsdag. Nu har vi istället minskat från 16 timmar till 13,5 som nu är nere i 13 timmars arbetsdag. Snacka om att gå baklänges.
- Aha. Så när Busslink ville att deras "kontorspersonal" skulle dela deras chaufförers öde och få delade tjänster hände det nått.
- Tror fan att det hände nått. Jag tvivlar starkt på att den "administrativa" personal som byter sida från BLAB till Veolia vill ha delade tjänster hos sin nya arbetsgivare.
- Nej det har jag också svårt att tro, men vad jag förstått har dom nog varit frikostiga med mindre smickrande omdömen om sina kollegor och om förarkåren.
- Jojo där det finns lik finns det gamar! Så jag hävdar att om Du funderar på att bli bussförare är det nog rätt klokt att radera ut den där romantiska bilden av yrket och bland annat inse att Du när som helst helt godtyckligt kan bli bortsorterad. Begrepp som anställningstrygghet är som bortsopade.
- Och de intermitent anställda eller timanställda som man ofta väljer att kalla don är vår tids svartfötter helt enkelt.
- Jo - timanställda inom vår bransch är väl detsamma som personaluthyrningsföretagens personal till kontor och industri. Ett effektivt sätt att se till att plocka bort känslan av att ditt jobb är säkert. I vilken sekund som helst kan Du bli utbytt mot en inhyrd person.
- Precis och detta gäller rätt så många nivåer inom arbetslivet idag. Det är därför jag med en dåres envishet hävdar att ungdomar skall skaffa sig en solid utbildning och söka sig ett riktigt jobb och glömma bort slavjobb som bussförare. En föga uppskattad arbetsgrupp som inte ens har vett att hålla ihop sinsemellan. De få gånger som man lägger märke till deras blotta existens är när dom är kollektivt frånvarande och det är ytterst sällsynt.
- Nu har ju vi inte varit utsatta för det fenomenet på länge, men inom en del trafikföretag skall man med jämna mellanrum söka om sin egen tjänst eller ta chansen att byta till en annan typ av tjänst. I konkurrens med sina arbetskamrater/kollegor.
- Men vi har väl ännu inte berört en annan rätt negativ sida av förarjobbet. Arbetsgivarens kontrollbehov och misstänksamhet. Företaget utgår per automatik från att den anställde är en lögnaktig knarkande och supande individ som ständigt snor kakor ur kakburken och det är rätt svårt att bygga förtroenden under sådana villkor.
- Begrepp som ömsesidigt förtroende, tillit och vänskap är som bortblåsta. Istället har vi begåvats med överlägsna och arroganta mellanchefer som anser sig vara förmer än de förare dom är satta att ge service åt. Nej dom små Gudarna vill hellre håna och styra de förvirrade fåren (fårskallarna).
- Dom skulle alltså fungera som förarnas tjänare men det är precis tvärt om alltså! Och var tog facket vägen i denna förvandling?
- Det undrar jag också. Kollektivavtal åsidosätts och kringgås. Vi kan ta en så enkel sak som tillgång till WC och en simpel rastregel. När man läser avtalet som gällde 2005 till 2008 hittade Du under § 3 (moment 1) särskilda regler om förläggning av paus vid linjetrafik. Där stod bland mycket annat att "Pauser ska vara schemalagda och normalt förläggas till plats med tillgång till toalett". Med hjälp av det lilla ordet normalt förlades väldigt många uppehåll till platser utan tillgång till toalett. Knappast en förbättring av arbetsvillkoren. I det nya avtalet för 2008 - 2010 fanns dessa regler inte ens med längre, och det säger väl en del. Man har kastat in det lite sådär i en bilaga 7 som särskilda bestämmelser för förare i ny trafik???
- Jag såg att villkoren för verkstadspersonalen som skall ta hand om bussarna och förarna som skall köra dom verkligen inte var lika. Så även om man arbetar inom samma huvudområde så råder stora skillnader i villkoren till nackdel för den yrkesgrupp som trafikföretagen logiskt sätt borde värna mest om - förarna. I praktiken är det den grupp man bryr sig minst om och är mest beroende av. En märklig paradox.
- Som jag fattat det har man väl också trixat med LAS-reglerna med fackets goda minne. Det finns all anledning att ifrågasätta om det ens finns nån fungerande fackförening inom denna bransch - nått som är värt namnet och som tar tillvara medlemmarnas villkor och inte bara sina egna.
- Verkligen! Det förekommer också ett överdrivet användande av "flexibel personal" på sina håll.
- Så vi går tillbaka till vår ursprungliga slutsats alltså: Skaffa Er en riktig utbildning och ett riktigt jobb för efter 1985 gick botten ur yrket och sedan dess har yrkets status helt försvunnit
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar