Lördagen den 25 februari 2012

Bo: Jag var ute och gick med alFrida här om dagen och det var verkligen inte lätt. Vår lilla by är sannerligen inte anpassad till personer i t ex rullstol eller som behöver använda rollator.
Roy: Jag och Rut testade också att ta oss en promenad med genomfartsvägen är ju totalt livsfarlig. Hoppar man inte i diket snabbt nog är det risk för livet.
Bo: Och hur fasen hoppar man i diket med en rullstol? Jag föreslår att ni testar det nästa gång Du och Rut är ute och promenerar.
Roy: Gumman och jag var borta och kollade elljusspåret och såg att Du och alFrida hade kört fast med rullstolen.
Bo: Där var så mjukt i marken att vi sjönk direkt trots att vi fått bredare hjul på denna stolen. Jag vill nog sticka ut hakan och påstå att vårt lilla samhälle absolut inte är konstruerat för att det skall bo handikappade människor här.
Roy: Nej så är det nog. Vill minnas att ni åkte ur en antal föreningar i samma veva som alFrida fick stroken och började få problem med att gå och röra sig.
Bo: Jo, det var lite jobbigt – men man har problem med att acceptera handikappade medlemmar. Så länge man kan klara sig utan hjälp och är till hjälp fungerar det men sedan är det stopp.
Roy: Jag slogs av en annan sak. Dom där träffarna för daglediga som fanns förr har faktiskt upphört.
Bo: Det hade inte hjälp oss då för vi hade aldrig kunnat rulla in i den lokal man då använde. Ingången var inte anpassad för rullstol helt enkelt.
Roy: Det låter som en bokhandel vi gemensamt besökte. Jättebra ramp till entrédörren och där möttes man av jättetröskeln och då vi väl tagit oss in hade man fyllt gångarna med varor så man kom aldrig fram med rullstol.
Bo: Det är som skolan här i byn. Dom har byggt en slags ramp av plattor och sten. Tjusig som fan men värdelös att köra rullstol på. Ojämn och skumpig samt tungkörd.
Roy: Sammanfattningsvis kan man nog säga att vår lilla by är ett ställe som både vår Herre och kommunen glömt.