Roy: Jag känner att det finns en skillnad mellan statsministerns önskemål om att de som så önskar skall få jobba längre än till 67 år och verkligheten.
Bo: Nähä! Så överraskad jag blev.
Roy: Jag tänker på damen som vid 55+ åter vill komma ut på arbetsmarknaden. Damen som alldeles frivilligt vill fortsätta att vara till nytta för vårt gemensamma samhälle – men ingen arbetsgivare är det minsta intresserad.
Bo: Jo det där känner vi ju till. Undrar just hur en politisk vilja skall kunna stoppa exporten av arbetstillfällen till låglöneländer överhuvudtaget? Vi lever ju i en global ekonomi där lokala politiska beslut har väldigt liten betydelse om de inte går ut på att sänka företagens kostnader.
Roy: När det gäller fosterbarnen i Marks Kommun får jag mer och mer en känsla av att det inte alls handlar om dessa barn utom om ett privat krig mellan de första och ursprungliga fosterföräldrarna och kommunen och att barnens bästa aldrig varit huvudfrågan. Det känns som om dessa fosterföräldrar ställt krav på Marks Kommun och då har kommunen svarat med att flytta barnen.
Bo: Kan jag gissa att en av de tecknen är att Kommunen visserligen noterat barnens umgängesrätt till sina ursprungliga fosterföräldrar, men att det inte i domen från rätten står hur ofta? Det kan ju lika gärna innebära en gång i veckan som en gång vart 10:e år i Kommunens tolkning.
Roy: Så är det och att Marks Kommun nu skall göra en ny utredning som syftar till barnens bästa bådar inte gott med tanke på hur totalt misslyckade de tidigare varit. Nej jag lutar nog mera åt en vuxenkonflikt mellan kommun och medborgare.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar