02 november 2010

Tisdagen den 2 november 2010

Jag har länge funderat på hur gemensam värdegrund och multikultur fungerar ihop?
Jag har inget svar på den frågan, men jag har en lite annan fundering. För inte så länge sedan var ju det som vi idag kallar Sverige inbördes separerat i olika kulturområden. Vissa områden är ännu inte helt integrerade i landet Sverige.
Du tänker på t ex Gotland och Skåne?
Lite så är det. Skåne vill ju bryta sig loss från Sverige och bli en självständig stat! Man har egen flagga och så vidare. Dom har inte så mycket gemensam värdegrund med övriga Sverige påstår man i olika sammanhang!
Knepiga frågor det där. Jag har suttit och läst massor av platsannonser och där finns en slags minsta gemensamma nämnare.
Jasså?
Jo - det står ofta nått i denna stilen: "Vi tror att Du är mellan 20 - 40 år!" Alltså, när man passerat 40 är man inte så där attraktiv på arbetsmarknaden. Det gäller verkligen att etablera sig tidigt och sedan bita sig fast. Denna inställning från arbetsgivarna borgar inte för en rörlig arbetsmarknad precis!
Det låter som det där fantastiska vårdvalet. Tydligast bli det i gränstrakter. "Vårdvalet innebär att Du väljer vårdcentral. Du kan bara välja mellan vårdcentraler i vårt län."
Så om jag har närmare till en vårdcentral i grannlänet är det med andra ord kört!
Så står det i förutsättningarna. Här är det väl inpinkade revir som ingen djävul skall komma och tafsa på. En annan typ av intolerans mot dom som vill avvika från normaliteten.

Det har ju stått en hel del reklam för modemotionsflugan Zumba. Det finns många sätt att tjäna pengar på nu för tiden.
Verkligen och nu kommer tydligen en ny motionsvariant som vill vara högsta modetrend - acro yoga. Det är tydligen nån käck modetrend från USA. Det skall vara en lekfull blandning av yoga, thaimassage och akrobatik.
Vad man kan hitta på bara för att tjäna pengar! Zumba kommer ju också från USA. Här skall man tydligen kombinera dansformerna latino och salsa på nått vis. Mest Du svettas så krymper Din plånbok snabbare än Dig.

Det är lite löjligt detta kan jag tycka. Politikerna snackar om dagisplatser och pappaledighet och nån slags jämställd familj. För det första är definitionen familj förändrad, för det andra så visar färska undersökningar att svenska mammor vill vara hemma med barnen oavsett vad politikerna vill. Undersökningen visar tydligt att det är långt kvar till nån slags jämställdhet och att yngre mammor vill vara hemmafruar. Det känns lite som om pendeln nått ytterläget och håller på att svänga tillbaka.
Och varför har det blivit så? En förklaring är att kvinnorna måste släppa fram fäderna, fast det kan bli problem!
Problem? Varför?
Partnerbyte har blivit allt vanligare. Begreppet kärnfamilj luckras upp mer och mer. Jämställdhet handlar om att mannen och kvinnan har lika stor lön. Men det handlar också om att förlora minst ekonomiskt på obetalt arbete i hemmet. Den som drar in minst till det gemensamma hushållet får ta på sig det obetalda hushållsarbetet för att optimera den gemensamma ekonomin. It's all about money!
Så anskaffandet av barn komplicerar den ekonomiska bilden och den personliga friheten?
Det verkar som det spelar in.

Ock så får sig äldreomsorgen en känga igen. Det är tydligen en jätteskillnad att ta hand om sina åldrande föräldrar och ha det som ett löneyrke. Det finns ett stort antal personer som uppenbarligen inte passar i denna typen av jobb. Rent av olämpliga.
Det trista är att det kan pågå i flera år utan att övrig personal reagerar, vilket egentligen gör dom medskyldiga. Det poppar upp sådant här gång på gång och verksamhetsansvariga ser alltid ut som fågelholkar i nyllet när dom blir tagna med trosorna nere. Dom lyfter en fet lön men aldrig ett finger som det förefaller.
Det är i detta läget som facket kommer stormande för att försvara sina medlemmar. Trots samstämmiga uppgifter från i stort sett hela personalen så anser sig facket skyldiga att till varje pris försvara de medlemmar som brukat våld och hånat brukarna.
Jag minns ett fall för några år sedan där dold bandspelare fick tillgripas för att komma till rätta med grava missförhållanden. Som sagt. Du sa att alla inte passar för att ta hand om Dina åldrande föräldrar.
Detta leder osökt över till korruption. Jag sitter och tittar på en karta över Europa som visar korruptionens utbredning. Grekland utmärker sig fortfarande medan Irland, Schweiz, Luxemburg, Nederländerna, Danmark, Island, Norge, Sverige och Finland är relativt fria från eländet.
Noterar att Spanien och Portugal ligger rätt nära de nordiska länderna medan Italien är lika uselt som Grekland. EU kämpar verkligen i motvind när det gäller gemensam värdegrund. Så detta med en gemensam värdegrund kanske har betydelse i alla fall? Grekland har ju i flera år ljugit om sin verkliga ekonomiska situation till EU - ända fram till att landet i praktiken var bankrutt! Det kan man kalla kulturskillnad!
Italiens ledande mutkolv är dessutom landets premiärminister. Det kan man verkligen kalla kulturell skillnad, Arkensten har ju 'bara' åkt på några bjudresor och det blir skriverier. Den där gemensamma värdegrunden förefaller rätt avlägsen.
Den verkar ju väldigt viktig när det gäller t ex mått och vikter. Hela EU ska t ex använda begreppet liter samt metersystemet vilket kanske inte direkt stödjer tanken på mångkultur!

Man kan faktiskt tillämpa samma resonemang på Västtrafik. Minsta gemensamma nämnaren här tycks fallera då och då. Nu vill man få bilpendlare att åka kollektivt och vad händer?
Låt mig gissa. Bilpendlaren reagerar på skitiga fordon fyllda med klotter, glass, choklad och senap på sätena. Inte undra på att man fortsätter att åka bil. Det föreligger en kulturskillnad.
Jo Du gissade rätt och en annan kulturskillnad är detta med betalsystemet. Västtrafiks kundservice berättar artigt för den utländska gästen att det visst går utmärkt att köpa en enkelbiljett på pendeltåget Den kostar bara xxx kronor! Den besökande utlänningen kliver på tåget och vill betala på tåget och då visar det sig att det kostar xxx kronor plus 50 kr. Den lilla detaljen hade man glömt bort att betätta. Kulturskillnad? Man kan undra.
En annan kulturskillnad har vi berört för en stund sedan. Det vimlar av kvinnliga passagerare inom kollektivtrafiken, men det är fasen så glest med kvinnliga chefer i branschen.
Transportbranschen domineras av män och det är kanske inte så märkligt rent historiskt. Det var ju ett verkligt muskeljobb en gång i tiden. Det har förvisso blivit bättre och cheferna skall väl inte behöva lyfta nått tyngre än en penna i dagens kollektivtrafik.
Herregud! Kan det vara så ansträngande att vara chef!  
 

Inga kommentarer: