Tisdagen den 26 Oktober 2010

- Det är synd att Du är så ful!
- Va? Det kommer Du med nu!
- Jag skojade bara, men tänk om Din tilltänkta arbetsgivare säger så och väljer bort Dig. Väldigt många arbetsgivare väljer medarbetare lika mycket efter kvalifikationer som efter utseende.
- Ett kommande uppsving för skönhetsoperationer. Man kan verkligen undra vart utvecklingen är på väg.
- Det är väl därför 50% av befolkningen håller på med kosmetiska preparat för att dölja fulheten, men frågan är hur man döljer åldrande. Även åldrande innebär att man blir bortvald av arbetsgivare.
- Du menar att äldre diskrimineras i dagens Sverige?
- Det kan Du hoppa upp och sätta Dig på. Kolla bara hur det fungerar med fryst mat, att äldre par inte få bo ihop på äldreboenden, märkliga regler för hemtjänsten o s v.
- På arbetsmarknaden blir Du utsorterad redan vid ungefär 50 år och har Du passerat 60 är Du riktigt rökt! Vi har ju sett hur det slagit på bussbranschen vid byte av entreprenör.
- Och varken det politiska systemet eller upphandlaren reagerar på denna utsortering av människor! Rätt anmärkningsvärt kan man tycka!
- Det är många äldre idag som känner att deras livlånga erfarenhet inte värderas på arbetsmarknaden. Det blir svårt eller omöjligt att få ett nytt jobb eller att utvecklas i det jobb Du ännu inte fått kicken från.
- Jag noterar att t o m Arbetsförmedlingen åldersdiskriminerar och AF är ju egentligen bara en förlängning av staten... märkligt!

- Det är intressant att fusk och korta vilotider spridit till tågbranschen. Och drivkraften är densamma som i bussbranschen - girighet. En girighet som går ut över de anställda. Det känns ibland som en återgång till kolonialtiden där t ex England grundlade stora förmögenheter på att utnyttja gratis arbetskraft och att inte betala för råvarorna i Afrika.
- Jasså Dina tankar stack åt det hållet. Men mina tankar gick till eftersatt underhåll och slarv med säkerhet för att tjäna extra vinster på bekostnad av människoliv. Kortsiktiga vinstintressen dominerar helt buss- och tågbranschen.
- Men vilken arbetsgivare bryr sig om att de anställda "arbetsmyrorna" får problem med sömn, prestation och reaktionsförmåga. Statens Järnvägar är inte ett dugg bättre än de privata företagen. Bussidan är lika sniken den också.
- Det sista kan väl lite illustreras med ståplats i en expressbuss som kör i 90 km i timman. Bussen är ju godkänd för stående passagerare så det begås ju inget brott. Men entreprenören har betalt per passagerare och sätter knappast in en extrabuss och går med förlust. Då får man stå... det ger klirr i kassan.

- Detta med buss engagerar verkligen även om få åker buss. En sådan debatt är detta med busskort för skolelever.
- Fast det är en märklig förskjutning av fokus. När vi gick i skolan var det aldrig nått snack om skoltaxi eller busskort för resor till och från skolan. Idag verkar det som om dagens ungdomar är livrädda för att gå, fast trafikmiljön har samtidigt blivit farligare.
- Ibland får detta med skolkorten på bussen märkliga effekter när man håller på att mäta en meter hit och en meter dit istället för att se till helheten.
- En trygg väg till skolan eller ett tryggt sätt att ta sig till skolan är mer en fråga om pengar än en fråga om barnens säkerhet. Ett exempel är när nån i en kommun letar efter en alternativ skolväg för att slippa betala för busskort. Då är säkerheten för barn inte prioriterad.
- Jag minns en annan variant på märkliga beslut rörande skolbarnens skolväg. Man fattar beslut om säkerhetsbälten i skolbussen och skoltaxin, men skiter i att halkbekämpa de vägar som dessa fordon skall köra på. En märklig dubbelmoral.